Dunkers Kulturhus

Pressmeddelande 20 april 2023

Ikoner – fotografier av Larsåke Thuresson får nytt liv – går upp på Liljevalchs och Örebro slott under året

Det är nu klart att den egenproducerade utställningen Ikoner – fotografier av Larsåke Thuresson, som Dunkers kulturhus visade under perioden 19 juni och 31 oktober 2021 får nytt liv. Från 16 juni visas Ikoner på Liljevalchs i Stockholm och från 7 oktober finns den att se på Örebro slott.

– Det är nu oerhört glädjande att dessa unika pophistoriska ögonblick nu visas på fler platser i Sverige. Det känns både relevant och hållbart när vi kan ta tillvara på produktioner tillsammans säger avdelningschef Fredrik Öjbro på Dunkers kulturhus.

Från början av 1960-talet och fram till mitten av 1970-talet fotograferade Larsåke ”Skuggan” Thuresson över 300 utländska och svenska musikartister och grupper. Efter att ha varit dold för allmänheten i många år blev bild-skatten först boken Ikoner, som gavs ut 2015 och sedan den av Dunkers kulturhus egenproducerade utställningen ”Ikoner – fotografier av Larsåke Thuresson, som visades på kulturhuset under perioden 19 juni och 31 oktober 2021.

Trots att många av bilderna publicerades, kom den allra största delen att ligga nedpackad i lådor på Larsåkes vind. Till slut mer eller mindre krävde hans döttrar att han skulle göra något med dem. Resultatet blev boken ”Ikoner” som gavs ut 2015. Boken innehåller 614 bilder på The Beatles, The Rolling Stones, The Who, Jimi Hendrix, Frank Zappa, Tom Jones, Janis Joplin, Cher, Birgit Nilsson, Cornelis Vreeswijk, Abba och Ted Gärdestad, för att bara nämna några.

– Det känns hedrande och glädjande att det finns ett sånt stort intresse för dels Ikonutställningen i sig men även att det givetvis är väldigt skoj att mina bilder på så sätt lever vidare och fortsätter att fascinera besökare och publik, säger fotograf Larsåke ”Skuggan” Thuresson.

Han fortsätter:

– Jag tror att det är närheten till artisternas gråa vardag, det är i och för sig bilder på vanliga människor också, som attraherar. Jag har fotograferat dem i de miljöer som, man inte är beredda att möta dem i. Cher handlar smink, The Who fastnar i tullen, Agnetha och Björn pussas på sängen. Bob Dylan spexar på gatan. Snabbt fånga i nuet, hitta kreativa vinklar för motivet – för motivet kommer som en snigel och försvinner som blixten. Men det här är musikhistoria som berör så många generationer, säger Larsåke ”Skuggan” Thuresson.

Och nu får alltså fler chansen att ta del av denna digra bild-skatt när utställningen sålts vidare till Liljevalchs, som visar Ikoner 16 juni till och med 3 september och på Örebro slott 7 oktober till 4 februari 2024. Till glädje för den foto- och musikintresserade allmänheten men så klart även för Dunkers kulturhus:

– Ikoner är inte bara en fotografisk skatt utan ett fantastiskt tidsdokument som fångar många av våra främsta musikaliska genier på en plats och sammanhang man vanligtvis inte ser dem på. Det är något som resten av Sverige bör få ta del av. Att vi inleder med Liljevalchs och därefter fortsätter med Örebroslott visar på hur många lager utställningen faktiskt bär på. Vi har en ambition att turnera med fler av våra utställningar och Ikoner med Larsåke Thuresson blir startskottet säger utställningsproducent Axel Swanstein, utställningsproducent på Dunkers kulturhus.

Fredrik Öjbro fyller i:

– Ikoner producerades av Dunkers kulturhus utifrån Larsåke Thuressons bild-skatt. En bild-skatt som fram till att Larsåke tog initiativet att skapa utställningen inte höll på att nå till sin publik. Ikoner är en utställning som på riktigt når över generationsgränser utifrån sitt innehåll och träffsäkra, genuina fotografiska grepp. I en tid när musik inte längre är en dagsfärsk vara utan tidigare släppt musik kan få ett uppsving så är det fantastiskt att kunna visa en utställning med Ikoner som har en relation med publiken över generationsgränser.

Johanna Bjelkengren på Örebrokonsortiet, som ger utställningen på Örebro slott, säger:

– Vår ambition är att utveckla utställningsverksamheten och etablera Örebro slott som en plats för högkvalitativa utställningar. Vi fick Ikoner presenterade för oss och behövde inte tveka länge. Utställningen passar oss som handen i handsken och vi ser förväntansfullt fram emot att få visa den i våra vackra slottssalar, säger Johanna Bjelkengren, ansvarig för den publika verksamheten på Örebro slott.

Läs mer:

Fotografisk pophistoria på Örebro slott, pressmeddelandet från Örebrokonsortiet Bifogat

https://www.orebrokompaniet.se/press/#/pressreleases/fotografisk-pophistoria-paa-oerebro-slott3247277

Kontaktpersoner Fredrik Öjbro, avdelningschef Program och produktion Dunkers kulturhus +46 (0)732-31 15 60 fredrik.ojbro@helsingborg.se

Axel Swanstein, utställningsproducent Dunkers kulturhus +46 (0)721 783 067 axel.swanstein@helsingborg.se

Johanna Bjelkengren, ansvarig för den publika verksamheten på Örebro slott. +46(0)70-792 26 65 johanna.bjelkengren@orebrokompaniet.se

Presskontakt Göran Svensson, kommunikatör, kulturförvaltningen +46(0)732-31 50 36 goran.svensson@helsingborg.se

Pressmeddelande 9 februari 2021

Ikoner – fotografier av Larsåke Thuresson
Dunkers kulturhus, Helsingborg
19 juni – 31 oktober 2021

Pressmöte 17 juni från 11.00, efter överenskommelse.

Från början av 1960-talet och fram till mitten av 1970-talet fotograferade Larsåke Thuresson över 300 utländska och inhemska sångartister och rock/popgrupper. En stor del av artisterna blev sedan musikaliska ikoner. Många av bilderna publicerades, men största delen kom att ligga nedpackade i lådor på vinden. Ända tills Larsåkes döttrar sa till honom ”det där får du göra något med”. Och det gjorde han. En bok, med 614 bilder, där en del motiv kommit till som uppdrag, men där många rör sig i en privat sfär, som knappast är möjlig för dagens fotografer att komma åt.
Efter att boken publicerats 2015 är det dags att ta ett steg till. Det gör nu Dunkers kulturhus och Larsåke Thuresson när vi tillsammans presenterar en utställning som mycket riktigt, likt boken, heter Ikoner.

– Jag har fotograferat nära 100 internationella och över 200 svenska artister och rock- och popgrupper, berättar Larsåke och fortsätter:
– Ibland kan jag ångra att jag inte tog fler bilder, men kanske var det just det som gjorde att jag fick de fotografier jag fick. Hemligheten är kanske att bara gå runt, ta det lite lugnt och föra en dialog med de man ska fotografera. Att bara ta några bilder då och då. Jag tror inte att det är bra att vara för stökig eller påträngande.

Larsåkes tillvägagångsätt ger en känsla av vardaglighet och intimitet, mitt i vimlets yra, som knappast är möjlig att uppnå för dagens fotografer. Tanken på att få följa med Cher när hon handlar smink på NK är väl i dag just – otänkbar. Man hade också gärna varit en fluga på bilfönstret när Larsåke fotograferade impressarion och Hylands Hörna-basisten Simon Brehm, det som skulle bli The Band och Bob Dylan i Lill-Babs Merca. Tyvärr hamnade chauffören Lasse Berghagen utanför bild.

I utställningen ingår nära 200 bilder, liksom tidstypiska affischer, vinyler och tidskrifter. Bilderna åtföljs av Larsåkes ibland dråpliga, ibland överraskande och ibland rörande berättelser. I boken har flera kulturskribenter gett olika perspektiv, bland annat utifrån samhällsfrågor, mode, musikhistoria och nöje. Leif Pagrotsky, Bengt Palmers, Lotta Lewenhaupt, Lennart Wretlind, Håkan Lahger och Fredrik Strage är ett urval av dessa skribenter. I utställningen matchas bildmotiven med musiken och vi får också möta Larsåke Thuresson i en nyproducerad porträttfilm.

Ikoner, som handlar om popmusikens guldålder, måste naturligtvis ha ett scenprogram. Så kommer det också att bli, med betoning på höstperioden för utställningen. Vi kommer att möta kända och mindre kända artister och musikprofiler, höra samtal, se film, få visningar, delta i musikquiz, höra originalmusik och covers och mycket mer. Det här ber vi att snart få återkomma till. Det ligger bara några Keith Richards-riff bort.

Mer om boken kan du läsa här.

Utställningen visas för pressen 17 juni från 11.00. Då covid-läget är osäkert i skrivande stund ber vi dig boka tid med Tommy Esbjörnsson enligt nedan.

För mer information:
Charlotta Jönsson
Utställningsproducent/Curator
0702-61 74 07
charlotta.jonsson@helsingborg.se

Presskontakt
Tommy Esbjörnsson
042-10 49 04
tommy.esbjornsson@helsingborg.se

Dunkers hemsida

Följande text är hämtad från Dunker kulturhus hemsida efter att utställningen avslutades.

IKONER – FOTOGRAFIER AV LARSÅKE THURESSON

Från början av 1960-talet och fram till mitten av 1970-talet fotograferade Larsåke Thuresson över 300 utländska och inhemska sångartister och rock/popgrupper. En stor del av artisterna blev sedan musikaliska ikoner. Många av bilderna publicerades, men största delen kom att ligga nedpackade i lådor på vinden. Ända tills Larsåkes döttrar sa till honom att ”det där får du göra något med”. Och det gjorde han. En bok, med 614 bilder, där en del motiv kommit till som uppdrag, men där många rör sig i en privat sfär, som knappst är möjlig för dagens fotografer att komma åt. Efter att boken publicerats 2015 är det dags att ta ett steg till. Det gör nu Dunkers kulturhus och Larsåke Thuresson när vi tillsammans presenterar en utställning som mycket riktigt, likt boken, heter Ikoner.

Det tog Larsåke Thuresson tre år att scanna in hela sitt omfattande material, ca 65 000 bilder. Han hade foton på ikoner som The Beatles, The Rolling Stones, The Who, Jimi Hendrix, Frank Zappa, Tom Jones, Janis Joplin, Cher, Birgit Nilsson, Cornelis Vreeswijk, Björn & Benny och Ted Gärdestad. Ur detta enorma arkiv valde han sedan ut 614 till fotoboken Ikoner. Några av bilderna hade publicerats tidigare i pressen och som skivomslag, men de flesta hade mycket få personer sett tidigare.
– Jag har fotograferat nära 100 internationella och över 200 svenska artister och rock- och popgrupper, berättar Larsåke och fortsätter:
– Ibland kan jag ångra att jag inte tog fler bilder, men kanske var det just det som gjorde att jag fick de fotografier jag fick. Hemligheten är kanske att bara gå runt, ta det lite lugnt och föra en dialog med de man ska fotografera. Att bara ta några bilder då och då. Jag tror inte att det är bra att vara för stökig eller påträngande.
Larsåkes tillvägagångsätt ger en känsla av vardaglighet och intimitet, mitt i vimlets yra, som knappast är möjlig att uppnå för dagens fotografer. Tanken på att få följa med Cher när hon handlar smink på NK är väl i dag just – otänkbar. Man hade också gärna varit en fluga på bilfönstret när Larsåke fotograferade impressarion och Hylands Hörna-basisten Simon Brehm, det som skulle bli The Band och Bob Dylan i Lill-Babs Merca. Tyvärr hamnade chauffören Lasse Berghagen utanför bild.
I utställningen ingår nära 200 bilder, liksom tidstypiska affischer, vinyler och tidskrifter. Bilderna åtföljs av Larsåkes ibland dråpliga, ibland överraskande och ibland rörande berättelser. I boken har flera kulturskribenter gett olika perspektiv, bland annat utifrån samhällsfrågor, mode, musikhistoria och nöje. Leif Pagrotsky, Bengt Palmers, Lotta Lewenhaupt, Lennart Wretlind, Håkan Lahger och Fredrik Strage är ett urval av dessa skribenter. I utställningen matchas bildmotiven med musiken och vi får också möta Larsåke Thuresson i en nyproducerad porträttfilm.
Vi möter i utställningen Agnetha Fältskog, Ann-Louise Hansson, B.B. King, Bill Haley, Björn Skifs, Björn Ulvaeus & Benny Andersson, Bob Dylan, Cher/Sonny & Cher, Chuck Berry, Cornelis Vreeswijk, Donovan, Fred Åkerström, Hep Stars, Hootenanny Singers, Jan Malmsjö, Janis Joplin, Jerry Williams, Jimi Hendrix, Joan Baez, Kris Kristofferson, Lasse Berghagen, Lill Lindfors, Monica Zetterlund, Ola and the Janglers, Olle Adolphson, Robert Broberg, Simon and Garfunkel, Sten Nilsson/Sten & Stanley, Svante Thuresson, Sven-Ingvars, Tages, Ted Gärdestad, The Beatles, The Rolling Stones, The Shanes, The Walker Brothers, The Who, Tom Jones, Tomas Ledin och Tommy Körberg.

Utställningen är producerad av Dunkers kulturhus.

Skuggan – En film av Johan Palmgren

Press – Dunkers

DN Kultur

Sydsvenskan

Helsingborgs Dagblad

Intervju i P4 Malmö

Landskrona Posten

Annons i Svenska Dagbladet

Expressens Söndagsbilaga

Video: Musikikoner 60-talet

Fascinerande fina musikfoton – Sound Vision Text

I lördags var fotografen Larsåke ”Skuggan” Thuresson på plats när Dunkers Kulturhus hade postpandemiöppet husfirande, Han berättade inlevelsefullt och personligt om sina möten med svenska och utländska artister mellan 1963 och 1972 cirka och om sitt fotograferande. Jag har skrivit om utställningen tidigare, men inte om boken Ikoner. Fotografier från decennierna som aldrig tog slut (Thuresson’s Photo Collection, 2015, 468 s.), som jag köpte och fick signerad (han sa: ”till Lars från Lars”, jag sa: ”ja, det är ett vackert namn”, han sa: ”läs den inte i sängen bara”, jag sa: ”nej, den får ligga på köks- eller soffbordet”).

Det är alltså en tung pjäs i både bokstavlig och bildlig mening. Timmar av musik via spellista på Spotify ingår också, trevligt. Formatet är kvadratiskt, passande nog lite mindre än ett LP-skivomslag och boken innehåller cirka 600 bilder (endast två i färg, på Cornelis och Procul Harum), alltså långt många fler än på utställningen Ikoner (visas till 31 oktober, se den om du vill och kan). Därtill innehåller den personliga texter om tiden, om mode, om bildanalys etcetera av namn som Håkan Lagher, Fredrik Strage, Bengt Palmers, Lotta Lewenhaupt med flera. Särskilt kul att läsa är radiogiganten inom musik, Lennart Wretlinds minnen från San Francisco under The Summer of Love 67, när han såg Jimi Hendrix bränna upp sin gitarr på Monterey-festivalen. Han satt på sjätte raden, framför honom satt Janis Joplin! Jag var i Frisco 78 och såg några fina konserter med, har inga bilder på det dock (Todd Rundgren, Elvin Bishop, Mike Bloomfield).

Både Janis Joplin och Jimi Hendrix får stort utrymme i boken, liksom The Who, Ted Gärdestad, Jerry Williams och ABBA före ABBA, med flera, med flera. Musikartisterna presenteras i bokstavsordning (efter förnamn eller The), från Agnetha Fältskog till Willie Nelson, och är porträtterade på konserter, på presskonferenser, i studion eller vid ankomst till Sverige, eller på gatan, utanför hotell, på hotell, utomhus (Dylan i Råsunda, sanslöst bra) eller i privata lägenheter och stunder. Han var där och hade en idag omöjlig access till artisterna. Säkerhetstänk och marknadsprofilering fanns inte på den tiden. Jag minns när fotograferna fick stå i diket i tre låtar och sen lotsades ut, jag var en av dem, på Bowie bland annat.

Larsåke Thuresson var således där, han hade kontakt med skivbolagen och musikproducenterna, han var närvarande. Han kände artisterna. Och han hittade alltid de där lite speciella vidvinklarna och var samtidigt rakt på, okonstlad och en del av miljön runt musikerna, en skugga, en fluga på väggen, en aktiv dokumentalist, med uppdrag för allehanda tidningar. Det är dessutom inte arrangerade bilder, aldrig nånsin, det är som det var. De var där, han var där. Simon and Garfunkel, Cornelis, Lill Lindfors, Tages, Rolling Stones…

Han plåtade i en stillsam gråskala, inga skarpa kontraster, och tar oftast med omgivningen, miljön där musikerna befinner sig. Han avbildade gärna situationen runt ett artistmöte, med alla kameror och intervjuare, än fokuserade på själva artisten vid dessa tillfällen, som alla andra gjorde. Och konsertbilderna är ofta extremt korniga, eftersom han pressade sin Tri-X-film, men det stör inte, tvärtom, det ger en extra dimension åt uttrycket. Det lilla, lilla ljuset vid en stor, stor händelse, en stor, stor musiker. Och alla bilderna är tagna i Sverige, främst i Stockholm såklart.

När The Beatles anländer till Arlanda 1964, som är fullt av skogstokiga fans och en hord av både journalister och fotografer, lyckas han ta sig upp i Caravelle-flygplanet de kom med och liksom uppifrån ropar han till The Fab Four, som alla vänder sig om och Paul McCartney hejar till och med med handen. En unik bild, en förstklassig reportagebild, där han får med The Beatles, pressuppbådet och fansen i en starkt tidstypisk situation och typisk för Thuresson, han får den där bilden ingen annan får. Han går längre än andra för att få sina bilder. Han söker gärna att få med omgivningen, miljön, personerna runt artisterna.

Ja, exemplen är många på hans dokumentära bildkonst. Jag kan hålla på hur länge som helst, men det ska jag inte. Boken Ikoner är en fullkomligt lysande guldgruva, en enastående bildskatt från en svunnen tid i musikens värld, med svenska och utländska artister som än idag påverkar musiken och ger så mycket. Det är härligt att ha boken liggande på soffbordet och kolla in alla detaljer. Jag var lite för ung då, men artisterna känner jag ju till väldigt väl. En enastående rik fotogärning. Fem av fem kontaktkartor.

Lars Lövgren, 19.10.2021

(PS. Jag minns ju mycket väl när jag och min kompis Torbjörn sjöng ”slafs jo, jä, jä, jä” utanför staketet till Almhögsskolan i Malmö, där vi skulle börja ettan till hösten. Vi var sex år, det var väl 1966, så vi hade hört The Beatles helt klart. Min första singel var Yakety-Yak med Little Gerhard med skelett på omslaget, det var nog då nån gång, hur häftigt och coolt som helst, jag var såld. Min andra singel tror jag var I natt jag drömde med Hep Stars 67, med svensk text av Cornelis. Den fick jag av min morfar. Min pappa var radio- och TV-tekniker och jag fick en skivspelare av honom, med högtalare i locket, det gjorde ett enormt intryck på lille Lars. Samtidigt samlade jag bilder från Sgt. Pepper, som man kunde pussla ihop, med deras festliga kläder, min mamma hjälpte till, med allt, har dem än, såklart. Hon gav mig den älskade dubbelplattan Jesus Christ Superstar 1970, både Tim Rice och Andrew Lloyd-Webber är med i boken under PR för plattan. Vi tog den blå folkabubblan ner till Anderssons musik på Södra Förstadsgatan, när man kunde köra där, och köpte den. Nåt år senare köpte jag notböcker med Bowies musik där och lärde mig spela gitarr efter dem, efter noter, ”Sell me a Coat”. Jag fick också holländska Ekseption, med Beethovens femma, av henne, hon ville jag skulle lyssna på annat än rock, och det gjorde jag. Jag har kvar hennes samling med klassisk musik på Deutsche Grammophon, rätt många faktiskt, ett trettital kanske, lyssnar än idag gärna på Mahler och Sibelius, hans symfonier och Karelia- och Lemmenkäinen-sviterna är fantastiska, liksom Berlioz Symphonie Fantastique och andra. Hon gav mig även Bowies platta Pin-Ups 1974, med hans covers av 60-talslåtar, hade hört Here comes the night på Kvällstoppen med Kersti Adams-Ray och förundrats, så bra, på Wessels vid Jägersro, då var det kört. Jag köpte snabbt upp hans tidigare album, på Milows på Fisketorget i Malmö, nära Möllan (lyssnade på The Jean Genie där i hörlurar, det fanns ju bara inget bättre, jag var 14 år), och av Anders, köpte Space Oddity av honom på Lantmannagatan, tack, har den än. Dubbelplattan Images fick jag av min pappa, med Bowies tidiga låtar, på Tempo vid Triangeln i Malmö, tack. Bowie är än idag min största ikon. 1968 tiggde jag mig till Creedence första album av min mormor och älskade den från första stund, som åttaåring, ”I put a spell on you”. I samma veva fick jag en kassettbandspelare (Philips såklart) av min far och började spela in låtar från olika topplistor. Man satte mikrofonen till högtalaren och blev sur om Kersti Adams-Ray eller senare Kaj Kindvall avbröt låten med dumt prat. Sen lyssnade jag på inspelningen, ofta från Radio Luxemburg, 208, när jag ville, wow! Lite som Spotify då. Nå, en lång parentes. Thuressons bilder väcker minnen till liv, även om jag inte var med ”på den tiden”.)

Video: Rampljus 2021 Avsnitt 6

Vi lämnar kulturåret 2021 bakom oss

Viveka Nilsson, digital projektledare.

Ikoner – fotografier av Larsåke Thuresson
En av de utställningar jag mest såg fram emot under 2021 var Ikoner – fotografier av Larsåke Thuresson. Dels för att det var en fotoutställning, som jag tycker Dunkers kulturhus alltid gör bra, och dels för att historierna bakom fotografierna känns så levande att det är som att göra en tidsresa till 1960- och 1970-talen. Jag hade också turen att få gå en runda själv i utställningen med Larsåke och lyssna till hans anekdoter om hur bilderna kommit till.
Jag kan inte låta bli att avundas honom. Han var där, på rätt plats vid rätt tidpunkt, i centrum för pophistoriens mest galna och händelserika tid. Han var där med kameran när Bob Dylan släppte garden och började skoja och skämta medan han släntrade fram på gatan. Larsåke tog de första bilderna på en ung, blyg, lovande artist som hette Ted Gärdestad. Han åkte ut till Skansen med Björn och Benny för att hitta något som skulle se typiskt svenskt ut, för en bild till en internationell artikel (de hittade en isbjörn som syns i bakgrunden i bilden). Larsåke kunde också beskriva exakt hur stämningen var när Paul, John, George och Ringo tittade ut från flygplanet på Arlanda 1964. Fotograferna trängdes för att få den bästa bilden framifrån. Larsåke såg sin chans i den öppna dörren baktill på flygplanet, sprang in, och fick en unik bild på fyra förvånade Beatlar som tittar in i hans kamera med folkhavet bakom sig.
En härligt galen tid som jag tyvärr missade. Men tack vare Larsåkes fotografier och att utställningen Ikoner hamnade här i Helsingborg på Dunkers kulturhus kunde jag ändå få en sniff, en känsla av hur det var då. Det tar jag med mig från kulturåret 2021.

Dunkers – Länkar

allas.se

Facebook Livesändning

kamerabild.se

nsk.se

fotosidan.se

Liljevalchs

Välkommen in i Larsåke Thuressons fotografiska värld som med cirka 200 verk berättar om en musikhistoria som känns väldigt nära men ändå långt borta. Resultatet är en myllrande utställning om artister som har varit, och fortfarande är, ikoner för flera generationer.

Från början av 1960-talet till mitten på 1970-talet fotograferade Larsåke ”Skuggan” Thuresson över 100 internationella och 200 svenska musikartister och grupper. Under flera decennier låg materialet nedpackat i lådor tills han slutligen, efter påtryckningar från sina döttrar, bestämde sig för att göra något med det. Det utmynnade i boken Ikoner som gavs ut 2015.

I utställningen med samma titel visas ett urval av de totalt 65 000 bilderna som återfanns i hans arkiv. Här finns de alla: trubadurer, rockartister, internationella och svenska popidoler, schlagerstjärnor och ABBA. Vi möter de stora celebriteterna som Bob Dylan, The Beatles, The Who, Jimi Hendrix, Cher, Janis Joplin, Birgit Nilsson, Cornelis Vreeswijk, Ted Gärdestad och The Rolling Stones.

Bilderna genomsyras av en opretentiös blick, en närmast barnslig nyfikenhet och överraskande närhet till aktörerna. Det man riktigt känner är Larsåkes kärlek till musiken och dess aktörer. Han är, och var, uppenbarligen en vän till dem som hamnade framför hans lins.

Utställda sida vid sida ger de också prov på hur artistvärlden har förändrats från 1960-talet till idag. Flera av motiven rör sig i en privat och vardaglig sfär som knappast är möjlig för dagens fotografer att komma åt. Vi möter Bob Dylan på promenad i Råsunda, Agneta och Björn från ABBA när de spexar framför kameran i det egna hemmet, Cher och Sonny på shoppingrunda och Cornelis Vreeswijk tillsammans med akademiledamoten Lars Forsell på restaurang Den Gyldene Freden.

Några av bilderna har publicerats tidigare i pressen och som skivomslag, men de flesta har i princip varit okända för allmänheten. Förutom bilder visas också tidstypiska affischer, LP-skivor och tidskrifter.

Utställningen är producerad av Dunkers Kulturhus i Helsingborg.

Musikindustrin

Museikollen.se

Journalisten.se

Tidningen PRO

Fotografisk Plattform (klicka för att komma till artikeln)

Radiointervju Radio Stockholm

Hör Skuggan på Liljevalchs i Radio Stockholm

Intervju TV4

Visit Stockholm

Royal Djurgården

Boborg.se

Redan i tioårsåldern började Larsåke Thuresson fotografera och framkalla och var tidigt på det klara medan att han ville bli pressfotograf.

Han fick smeknamnet ”Skuggan” efter att Motala Tidning, där han praktiserade som skolpojke, gjort ett reportage om honom i vilket det stod att han följde tidningens fotograf Åke Svensson som en skugga.

Men smeknamnet känns också relevant för hans fotografiska gärning när han som frilans, under framför allt 1960-talet, följde svenska och utländska musikartister som en skugga med kameran på uppdrag av olika promotionbolag.

Larsåke Thuresson hade i praktiken fritt tillträde till många artister, svenska och utländska, vid konserter eller skivinspelningar där bolagen ville ha promotionbilder.

Även om en del av de runt tvåhundra fotografierna som han visar på den stora utställningen i Liljevalchs+ är arrangerade har de en omisskännlig tidsdoft och autenticitet. De togs i en svunnen tid långt innan begreppet säkerhetsvakt var uppfunnet. Det var betydligt lättare på den tiden att komma artisterna in på livet. I dag är det näst intill omöjligt att ta informella bilder av kända artister.

Agnetha Fältskog och Björn Ulvaeus hemma i lägenheten på Kungsholms strand 1969 (t.v.) — Simon and Garfunkel i Mariefreds stationsbyggnad för teveinspelning 1966 (t.h.)

Larsåke Thuresson fotograferade exempelvis Björn Ulvaeus och Agnetha Fältskog innan någon visste att de var ihop. På en av bilderna sitter de två avslappade hemma i soffan, Agnetha med en cigarrett i handen, i lägenheten på Kungsholms strand.

När Sonny and Cher var i Stockholm följde ”Skuggan” med när de var ute och shoppade på Biblioteksgatan och på NK när Cher köpte parfym och en dyr päls.

Cher shoppar på NK 1966 (t.v.) — Lars Forssell och Cornelis Vreeswijk på Den gyldene freden 1972 (ö.t.h.) — Bob Dylan med the Band, Simon Brehm i framsätet och Lasse Berghagen är chaufför (ej med på bilden) 1966 (n.t.h.)

Cornelis Vreeswijk som uppträdde på vispråmen Storken vid Västerbron kom i tidsnöd och frågade om Larsåke Thuresson kunde köra honom till skivstudion Metronome där han skulle skriva skivkontrakt. Det ville han.

Larsåke Thuresson kan berätta romaner om varje bild och om hur de kom till.

När Beatlesfebern hade börjat och de fyra kom till Arlanda var pressuppbådet enormt. Alla väntade på att de skulle stiga ut ur Caravellen. Men Larsåke Thuresson lyckades på något sätt ta sig in i flygplanet och med tordönsstämma få beatlarna att vända sig om innan de steg ner för flygplanstrappan så att han fick en bild med alla fyra i förgrunden och den väntande folksamlingen i bakgrunden.

Jimi Hendrix, Ted Gärdestad, Kris Kristofferson, Lill Lindfors, Bob Dylan, Monica Zetterlund, Rolling Stones, Janis Joplin, Lasse Berghagen, Jerry Williams är bara några, tagna ur högen, av de runt hundra utländska och cirka tvåhundra svenska artister som finns med på den magnifika utställningen, som också bjuder på musikinslag vid en del av fotografierna.

LARS EPSTEIN

Foto Larsåke Thuresson (dåtid) och Lars Epstein (nutid)

DN

Länstidningen Södertälje

Örebro slott

Fotografisk pophistoria på Örebro slott

Från början av 1960-talet och fram till mitten av 1970-talet fotograferade Larsåke ”Skuggan” Thuresson över 300 utländska och svenska musikartister och grupper. Efter att ha varit dold för allmänheten i många år, har bildskatten nu blivit utställningen ”Ikoner”. I höst kommer detta fantastiska stycke pophistoria till Örebro slott.
Trots att många av bilderna publicerades, kom den allra största delen att ligga nedpackad i lådor på Larsåkes vind. Till slut mer eller mindre krävde hans döttrar att han skulle göra något med dem. Resultatet blev boken ”Ikoner” som gavs ut 2015. Boken innehåller 614 bilder på The Beatles, The Rolling Stones, The Who, Jimi Hendrix, Frank Zappa, Tom Jones, Janis Joplin, Cher, Birgit Nilsson, Cornelis Vreeswijk, Abba och Ted Gärdestad, för att bara nämna några.

– Jag har fotograferat nära 100 internationella och över 200 svenska artister och rock- och popgrupper, berättar Larsåke.

– Ibland kan jag ångra att jag inte tog fler bilder, men kanske var det just det som gjorde att jag fick de fotografier jag fick. Hemligheten är kanske att bara gå runt, ta det lite lugnt och föra en dialog med de man ska fotografera. Att bara ta några bilder då och då. Jag tror inte att det är bra att vara för stökig eller påträngande.

Vissa av motiven har kommit till som uppdrag, medan många rör sig i en privat sfär som knappast är möjlig för dagens fotografer att komma åt. Att få följa med Cher på shoppingrunda är förmodligen helt otänkbart för dagens fotografer. Att se Agnetha och Björn från Abba spexa framför kameran i det egna hemmet är också unikt.
Unik är också bilden där den smått osannolika kombinationen managern och Hylands Hörna-basisten Simon Brehm, det som skulle bli The Band och en leende (!) Bob Dylan har klämt in sig i Lill-Babs Mercedes! Tyvärr hamnade chauffören Lasse Berghagen utanför bild.
2021 omvandlades boken till en utställning som producerades av Dunkers kulturhus i Helsingborg där den också visades under sommaren och hösten. Denna sommar kommer den att visas på Liljevalchs konsthall i Stockholm och den 7 oktober öppnar den på Örebro slott. Här kommer den att visas fram till och med den 4 februari 2024.
-Vår ambition är att utveckla utställningsverksamheten och etablera Örebro slott som en plats för högkvalitativa utställningar. Vi fick Ikoner presenterade för oss och behövde inte tveka länge. Utställningen passar oss som handen i handsken och vi ser förväntansfullt fram emot att få visa den i våra vackra slottssalar, säger Johanna Bjelkengren, ansvarig för den publika verksamheten på Örebro slott som drivs av Örebrokompaniet.
Förutom nära 200 bilder från boken omfattar utställningen även tidstypiska affischer, vinyler och tidskrifter. Bilderna ackompanjeras av Larsåkes egna berättelser och vi får också möta honom i en specialgjord porträttfilm. En utställning som handlar om popmusikens guldålder måste naturligtvis innehålla ett scenprogram. Arbetet med detta pågår och kommer att presenteras närmare inpå invigningen.
För ytterligare information, kontakta Johanna Bjelkengren, Örebrokompaniet/Örebro slott, tel. 070-792 26 65.